Natalie

När man bara vill radera sina gamla inlägg

Jag ha alltid sagt till mig själv att jag ska försöka låta denna blogg vara personlig men till en viss gräns men ibland så tar känslorna över och det märks.
Precis som det har gjort nu med mitt uppehåll från bloggen.
Mins ni killen som jag öste på med bilder på, på han och hans barn?
Han som jag gav upp mycket för, han som jag sen flyttade in hos? ja precis han.. 
Även han som sen krossade mitt hjärta förra året.
Jag skulle kunna säga riktigt snälla och elaka saker om honom mm men det kommer jag inte ta på bloggen för egentligen är jag inte här för att hänga ut någon utan det som har hänt har hänt och man blir bara starkare som person antar jag?
 
Separationen från honom tog riktigt hårt på mina känslor och krafter men ändå står jag här och mår så mycket bättre än vad jag gjorde då, så som man brukar säga... "tiden läker alla sår" men låt dem ändå läka i sin egna takt.
Det som känns jobbigt är att se alla dessa gamla inlägg som finns i bloggen, tror det är en stor del till varför jag just har valt att inte uppdatera för att jag då kommer se hur bra vi hade det för det kan jag inte förneka att när det var bra så var det riktigt jäkla bra.
Men nu är det som det är och det är bara att blicka frammåt, gå rakryggad och vara stolt över mig själv.
Så nu har jag fått tillbaka glöden för att blogga igen, och nu vill jag bara blogga som aldrig förr för då hamnar ju allt det förflutna längst ner och då kommer jag inte tänka på det när jag ser bilderna, lite smart ändå där måste jag säga.
Så lets do this!
#1 - ullie

åhh gumman ja ber så himla mycket om förlåt för ja inte fattat att ni gjort slut <3 åhh vilken vän
ja du sånt kan man inte förutspå men fy så jobbig för dej <3 love you

#2 - ullie

åhhh finaste vännen nu blev ja lite rädd . kikade in hos petrra på mammas prinsessor såg att du skrivit o skrev till dej o nu så skrev vi nog om varann <3 Vännen kul du e här <3

#3 - ullie

Alltså vännen ja har tänkt på det o ja du är ung men gumman va rädd om dej o ta inte ut dej för mycket
tänkte faktiskt lite när det va att du hinner ju aldig va hemma hos dem ... konstigt .. att man ens tänker så o så är det så

#4 - Netti Starby

Usch vad jobbigt och många styrkekramar från mig! <3

#5 - ullie

Alltså Tack gumman va snäll du är Detsamma till dej goaste du <3
skulle gärna träffat dej oxå såklart . du vet när man får en sån där direkt kontakt me vissa känns som man redan känner dem